Var eller vart och andra vanliga felsteg i det svenska språket

I det svenska språket finns det flera fall där ord låter eller ser lika ut men har helt olika innebörder och användning. Var eller vart är ett bra exempel på ett sådant som förbluffar många svenskspråkiga personer. I vardagligt tal kan förvisso skillnaden mellan dessa bägge ord vara ganska obetydlig. Däremot är det viktigt att förstå de grammatiska nyanserna när det kommer till formell kommunikation. Läs vidare så får du lite hjälp på traven!

För många är det en gåta när man ska använda var eller vart

I vardaglig svenska använder många var eller vart på fel sätt i tal eller skrift. Men rent grammatiskt har faktiskt dessa bägge ord lite olika syften. Ordet “var” syftar på en plats eller position. Ordet “vart” indikerar nämligen en rörelse eller riktning. Därför bör de egentligen inte förväxlas, även om det alltså är vanligt att så sker.

Den främsta orsaken till förvirringen när det kommer till de här orden kan bero på att den talade svenskan har en slentrianmässig karaktär. Där blir ofta innebörden tydlig tack vare sammanhanget, även om orden används på fel sätt. Dessutom låter de bägge orden ganska lika varandra, och med tiden har detta lett till att de i vardagligt språk har kommit att förväxlas. Men i formella miljöer är det alltså viktigt att skilja på dem för att kunna göra grammatiskt korrekta meningsuppbyggnader.

Exempel på andra svenska ord som ofta används fel

Det finns även vissa andra exempel på ord i svenskan som ofta används fel. Några av de vanligaste är:

  • De eller dem. På samma sätt som var eller vart förväxlas även orden de eller dem ganska ofta. “De” är subjektsformen av ordet medan “dem” är objektsformen. Orden bör därför användas på följande sätt: “De är här.” respektive “Jag såg dem i parken.”
  • Nog eller kanske. Ett annat ordpar som ofta används på fel sätt är nog eller kanske. Båda dessa ord har förvisso en liknande betydelse men “nog” tyder på en högre grad av säkerhet än “kanske”. Dock används orden ofta på exakt samma sätt: “Det är nog rätt.” respektive “Det är kanske rätt.”